DATUM: maj 23
REGI: Jee-woon Kim
MANUS: Hoon-jung Park
SKÅDESPELARE: Byung-hun Lee, Min-sik Choi, Gook-hwan Jeon
SYNOPSIS: ”When his pregnant fiancee becomes the latest victim of a serial killer, a secret agent blurs the line between good and evil in his pursuit of revenge.”
FILMVALET: Oldboy – en av de absolut bästa filmerna jag sett i år – fick agera kulturöppnare för mig. Jag hade tidigare varit lite allergisk mot Koreansk och Hong Kong-baserade filmer, men nu fick jag gladeligen acceptera min tidigare trångsynthet – för Oldboy är fantastisk. Sedan dess har jag fått fler tips i genren (om man nu får kalla den det) av både Pierre och Andy. Men det tar ett tag att ladda upp suget för freaky, böldsmittad, Korea-absurditet igen – det är ju ingenting man drar på till söndagmiddagen med familjen. Man får liksom vänta sig sin (plus några andras…) beskärda del blod, gore, avföring och smuts, och det kanske man bara klarar med cirka 4 månaders intervall.
OMDÖME: Dom har något speciellt, det går inte att förneka. Av de (nu två…) koreanska filmer jag sett går det att se ett samband i dess unika förmåga att få en att sitta klistrad. Det är lättare sagt än gjort, och för att jämföra med västvärldsgiganter, inget ens till exempel Inception (9.0) eller Black Swan kan ta för givet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det, men ibland kan jag misstänka att det handlar om just kulturskillnaden och hur den gör en mer uppmärksam och sätter en liksom som på nålar, som fastsurrad för att man inte ska missa något. Eller så är det för att man måste kolla på texten…..
Hur som helst. Filmen är inte bara Koreansk, den är även bra. Vidrig som väntat, rik på snygga scener, foto och cinematografi i AAA-klass (första bilden och symboliken!) och moraliska dilemman. Tyvärr har den ett par hål, eller hopp i storyn, och ibland känns motiven, och valen karaktärerna gör, inte helt logiska utifrån det mönster filmen redan etablerat. Men det gör inte så mycket då protagonisten här sätts i en väldigt intressant situation. Om man ska jämföra den med en Hollywoodiansk dito – Taken (8.0) – är den så mycket mer komplex, vilket är uppfriskande, men med det sagt inte nödvändigtvis bättre. Men ett hämndtåg är här inte bara svart och vitt, utan det finns så mycket mer.
Människor påverkas direkt eller indirekt av dina nobla hämndmotiv, en sorts tunnelseende som i slutändan resulterar i att du själv är en lika stor idiot som antagonisten. Det är väl det som är sensmoralen och den hade kunnat vara effektivare. Men resan dit är ack så sevärd.
Till sist: Jag hyllade Bardem i Biutiful som herre på täppan nyligen. Frågan är om inte Min-sik Choi borde vara med och tampas där uppe också…
BETYG: 8.0
IMDB-rating: 7.9
Filmdagboken 