Inlägg märkta ‘black comedy’

SUPER (2010)

Publicerat: augusti 7, 2011 i Review
Etiketter:,

DATUM: aug 2

REGI: James Gunn

MANUS: James Gunn

SKÅDESPELARE: Rainn Wilson, Ellen Paige, Kevin Bacon

SYNOPSIS: ”After his wife falls under the influence of a drug dealer, an everyday guy transforms himself into Crimson Bolt, a superhero with the best intentions, though he lacks for heroic skills.”

FILMVALET: En komedi som dök upp lite från tomma intet. Rainn Wilson är aktiv nu, likaså Ellen ”Juno” Paige – men frågan är vad de skall göra i den här filmen? Kick-Ass är redan gjord, och med lite The Rocker och Juno på det här – så känns det som ett safe bet, men likväl gjort förr. Jag är lagom skeptisk.

OMDÖME: Kanske är det en barnfilm för vuxna – som Kick-Ass fast dubbelt upp och lite mer ”out-there”. Tanken är god och produktionen tillräcklig, men problemet är att det är tveksamt om det är charmigt nog att sälja det som ett koncept. Mitt svar är – njej.

Det här är ett uppenbart Hollywood-försök till att rida på vågen som gett oss redan nämnda filmer. Men samtidigt som det känns en smula billigt på sina håll och aningen konstlat, så bjuder den ändå på det man väntar sig. Det råa och banala i våld när det presenteras vardagligt och personifieras av icke friska människor.

Plus att samtliga skådespelare är som klippta för sina roller (Bacon – tack för att du fortsätter göra leken enklare!). Godkänd, men inte så mycket mer.

BETYG: 6.5

IMDB-rating: 7.0


/Filmdagboken

GROUNDHOG DAY (1993)

Publicerat: mars 30, 2011 i Review
Etiketter:, , ,

DATUM: mars 29

REGI: Harold Ramis

MANUS: Harold Ramis, Danny Rubin

SKÅDESPELARE: Bill Murray, Andie MacDowell, Stephen Tobolowsky

SYNOPSIS: ”A weatherman finds himself living the same day over and over again.”

BERÄTTELSE: Filmdagbokens första riktiga re-review. Började fundera på den när det faktiskt var Groundhog Day för lite mer än en månad sen. Då var den plötsligt på tapeten överallt och jag antar att det är så varje år. Men för egen del har jag knappt ägnat den en tanke sen jag såg den första gången hos Karlanders i mitten av 90-talet. Under den här perioden verkar filmen ha gått och blivit kult – som en fanbärare för svart komedi när den är som ljusast.

Som jag vill minnas det såg vi den flera gånger om och om igen, det var liksom standardfilmen när man var där och lekte. ”Måndag Hela Veckan” och Bill Murray – det är barndomsminnen det. Men kanske själva begreppen mer än snarare faktiska minnen.

OMDÖME: Underbart att upptäcka den på nytt. Mindes nästan ingenting utan det som kändes familjärt var själva känslan och den är lika bra som den är unik. Fortfarande. Bill Murray verkar ha fått hyfsat fria tyglar att improvisera, i vilket fall är hans stil helt egen och som skräddarsydd för rollen i sig och för åttiotalskomedier (förlåt, 90-tal) i stort.

Självfallet är själva uppvaknandet 0600 varje morgon, till tonerna av Sonny and Chers ”I Got You, Babe”, det jag minns mest från förr. Inte så konstigt då det händer flest gånger i filmen, men det är en väldigt kraftfull scen värd att minnas ändå. Den blir på något sätt bilden av hela den fantastiska historien och symbolen för filmen och dess banbrytande sätt att bygga om konventionerna för hur en storyline skall följas.

Det är faktiskt lite filmhistoria det här, tro det eller ej. Även om vissa inslag är lite föråldrade, så tycker jag den kännetecknar en era av film på ett sätt få andra gör. En gång per år lagom till den 2a februari? Varför inte.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 8.2


/Filmdagboken