Inlägg märkta ‘foreign’

SOLARIS (1972)

Publicerat: juli 10, 2011 i Review
Etiketter:, , , ,

DATUM: jul 10

REGI: Andrey Tarkovskiy

MANUS: Stanislaw Lem (novel), Fridrikh Gorenshtein(screenplay)

SKÅDESPELARE: Natalya BondarchukDonatas Banionis and Jüri Järvet

SYNOPSIS: ”The Solaris mission has established a base on a planet that appears to host some kind of intelligence, but the details are hazy and very secret. After the mysterious demise of one of the three scientists on the base, the main character is sent out to replace him. He finds the station run-down and the two remaining scientists cold and secretive. When he also encounters his wife who has been dead for seven years, he begins to appreciate the baffling nature of the alien intelligence.”

FILMVALET: Jag och Calle brukar prata en hel del film och även om vi ofta är överens, så kan det nog hända så att jag inte är riktigt lika kulturig av mig. En sådan film som jag länge haft ögonen på, och som Calle varmt rekommenderat är just Solaris. Den känns på förhand så omhöljd av finkultur och klassikerstatus – en det är sådan film som en ”riktig” filmkritiker måste hylla.

Den dök upp på tapeten dels när vi snackade om vilka bra filmer man missat för ett tag sedan, men allra senast under en natt då vi rullade hatt och diskuterade all time favorites. Där jag nämnde 2001, så pratade han sig varm om Solaris och hyllade tempot, Tarkovsky och stämningen. Jag litar på Calle och vill att den ska vara allt han säger, men är ändå lite försiktig – det är ju inte varje dag man kollar rysk 70-tals sci-fi liksom.

OMDÖME: Så klart det är ett mästerverk. Ingen tvekan. Det som slår mig mest med den här typen av film, och när något bär en sån här status, så är det att de ofta inte liknar något annat – att det är mindre film, och mer konstverk. Den här är som en bok på film. Och en mycket bra sådan.

Tempot som Calle hyllade är på sina håll lite av en fars, men jag förstår samtidigt meningen. Man behöver all tid som erbjuds för att hinna reflektera och ta in allt. Den har trots allt ett djup och exitstensialistisk vinkel som engagerar. Faust, Dostojevskij, Freud med flera får vara med och förklara vad vi går igenom och det känns helt naturligt för här filosoferas det på en avancerad nivå. Men den är också njutbar på andra sätt så klart.

Den vilar på det klassiska science fiction-temat att ute i rymden spelar din hjärna ett spel med dig och du blir påverkad av saker som inte går att förklara. 2001 (9.5), Event Horizon (8.0), Sphere (6.5), Moon (9.0), Sunshine (8.0) mfl gör samma sak med olika framgång, men det är en pastime jag älskar. Det som rakar av lite poäng är den faktiskt kan vara just lite för långsam, samt att språket tvingar dig att ständigt glo på undertexten istället för bilden – vilket naturligt sätter käppar i hjulet. Och det är mycket dialog, och som sagt, svåra ämnen.

En annan sak är Tarkovskys regi och hur han har valt att framställa karaktärerna och framförallt hur de interagerar med varandra. Det känns som teater, där det gärna ska vara svårt och krystat när två personer pratar. Det är lite onaturligt att de aldrig skall se varandra i ögonen, ständigt röra på sig, och ofta stå med ryggen mot varandra – det gör att den känns lite för självreflekterande, medveten och douchig.

Men den ryska svårstämningen till trots, så är det här en given klassiker – se den när du har tid, energi och suget för något substansrikt.

BETYG: 8.5

IMDB-rating: 8.0

/ Filmdagboken

Annonser

THE CHASER (2008)

Publicerat: maj 25, 2011 i Review
Etiketter:,

DATUM: maj 25

REGI: Hong-jin Na

MANUS: Shino Lee, Hong-jin Na

SKÅDESPELARE: Yun-seok Kim, Jung-woo Ha, Yeong-hie Seo

SYNOPSIS: Joong-ho is a dirty detective turned pimp in financial trouble as several of his girls have recently disappeared without clearing their debts. While trying to track them down, he finds a clue that the vanished girls were all called up by a same client whom one of his girls is meeting with right now.”

FILMVALET: Igår såg jag I Saw The Devil efter påtryckningar av Andreas, och den gjorde mig inte besviken. I samma veva nämnde jag att den här typen av Koreansk film kanske man inte bör ge sig på allt för ofta, för de kastar nämligen alla möjliga vidrigheter på en i strid ström. Man bör liksom ha en stark mage och vara hyfsat van med creme de la creme av diverse sjuka människors ”påhitt”. Men med tanke på utdelningen Oldboy och Devil gett (snitt 8.5), var det inte svårt att både ladda om och motivera sig till nästa koreavisit.

OMDÖME: Den är inte riktigt lika bra som ovan nämnda, och jag tror mig veta vad som gör det. Den är fortfarande ++++, men med tanke på hur man blivit bortskämd och matad av ren kvalitet två gånger om, så lider den dels av att den råkar komma som nummer tre i allmänhet men att den inte är lika universell i synnerhet.

Det universella jag pratar om är en typ av klass och historiestil som rör sig fritt över kontineter, genrer, forum och slår sig fram genom vad som helst. Den här tenderar att dra med sig en nypa för mycket Korean-style. Det blir lite för mycket slap-stick på sina håll, (tex. med stora skockar av små män som är klumpiga och dumma) och det känns lite förlegat. Dessutom känns det märkligt över lag att alla har problem med att ta situationer på det allvar de förtjänar och därefter inte gör allt för att lösa saker och ting på det mest logiska sättet. Med det sagt, så är det väl egentligen bara där den brister – och då är jag ändå rätt hård.

För den här är också väldigt bra. Snygg som attan, svulstig plot och härligt slut. Det där råa, men sköna, hanterar dom bra borta i Seoul verkar det som. En filmstil och en känsla för cinematografi varje svensk filmmakare borde ta lärdom av.

Till sist: Jag kanske har blivit härdad, eller lite för indragen, vad vet jag – men den här var inte så smutsig som de tidigare. Är det ett plus?

BETYG: 7.5

IMDB-rating: 7.9

/ Filmdagboken

I SAW THE DEVIL (2010)

Publicerat: maj 24, 2011 i Review
Etiketter:,

DATUM: maj 23

REGI: Jee-woon Kim

MANUS: Hoon-jung Park

SKÅDESPELARE: Byung-hun Lee, Min-sik Choi, Gook-hwan Jeon

SYNOPSIS: ”When his pregnant fiancee becomes the latest victim of a serial killer, a secret agent blurs the line between good and evil in his pursuit of revenge.”

FILMVALET: Oldboy – en av de absolut bästa filmerna jag sett i år – fick agera kulturöppnare för mig. Jag hade tidigare varit lite allergisk mot Koreansk och Hong Kong-baserade filmer, men nu fick jag gladeligen acceptera min tidigare trångsynthet – för Oldboy är fantastisk. Sedan dess har jag fått fler tips i genren (om man nu får kalla den det) av både Pierre och Andy. Men det tar ett tag att ladda upp suget för freaky, böldsmittad, Korea-absurditet igen – det är ju ingenting man drar på till söndagmiddagen med familjen. Man får liksom vänta sig sin (plus några andras…) beskärda del blod, gore, avföring och smuts, och det kanske man bara klarar med cirka 4 månaders intervall.

OMDÖME: Dom har något speciellt, det går inte att förneka. Av de (nu två…) koreanska filmer jag sett går det att se ett samband i dess unika förmåga att få en att sitta klistrad. Det är lättare sagt än gjort, och för att jämföra med västvärldsgiganter, inget ens till exempel Inception (9.0) eller Black Swan kan ta för givet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det, men ibland kan jag misstänka att det handlar om just kulturskillnaden och hur den gör en mer uppmärksam och sätter en liksom som på nålar, som fastsurrad för att man inte ska missa något. Eller så är det för att man måste kolla på texten…..

Hur som helst. Filmen är inte bara Koreansk, den är även bra. Vidrig som väntat, rik på snygga scener, foto och cinematografi i AAA-klass (första bilden och symboliken!) och moraliska dilemman. Tyvärr har den ett par hål, eller hopp i storyn, och ibland känns motiven, och valen karaktärerna gör, inte helt logiska utifrån det mönster filmen redan etablerat. Men det gör inte så mycket då protagonisten här sätts i en väldigt intressant situation. Om man ska jämföra den med en Hollywoodiansk dito – Taken (8.0) – är den så mycket mer komplex, vilket är uppfriskande, men med det sagt inte nödvändigtvis bättre. Men ett hämndtåg är här inte bara svart och vitt, utan det finns så mycket mer.

Människor påverkas direkt eller indirekt av dina nobla hämndmotiv, en sorts tunnelseende som i slutändan resulterar i att du själv är en lika stor idiot som antagonisten. Det är väl det som är sensmoralen och den hade kunnat vara effektivare. Men resan dit är ack så sevärd.

Till sist: Jag hyllade Bardem i Biutiful som herre på täppan nyligen. Frågan är om inte Min-sik Choi borde vara med och tampas där uppe också…

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 7.9


/ Filmdagboken

HEIMA (2007)

Publicerat: maj 4, 2011 i Review
Etiketter:, ,

DATUM: maj 3

REGI: Dean DeBlois

MANUS: – 

MEDVERKANDE: Sigur Rós

SYNOPSIS: In the summer of 2006, Sigur Rós returned home to play a series of free, unannounced concerts for the people of Iceland. This film documents their already legendary tour with intimate reflections from the band and a handful of new acoustic performances.”

FILMVALET: Sigur Rós är väl ett bra band på många sätt. Lite enformigt i längden kanske, men stora musiker som bjuder på lika stora låtar titt som tätt. Funderat på att se ett par gånger, men skjutit upp den då den känts lite blödig så där på förhand. Självmedveten. Esteter som bjuder tillbaka. Vet inte om jag köper det helt och hållet. Men någon gång får det plats med lite Isländsk kultur, idag en lika bra dag som vilken annan.

OMDÖME: Den är väldigt vacker. Ser vacker ut och låter vackert. Dels är landskapet otroligt i sig, men fotot och valet av locations höjer allt ett snäpp till. Man blir på något sätt hemmakär, trots att jag aldrig varit på Island

Man kommer in i det direkt och får lära känna dessa konstnärliga personer som balanserar på gränsen till att bli lite too much, utan att aldrig passera densamma. Så intrycket av dem blir ändå spektakulärt. Filmens största problem är att man hajar ganska omgående hur filmen kommer utveckla sig. Den bjuder inte på något nytt utan den ger bara mer av samma visa. Men det funkar. Musiken är tillräckligt bra, förpackningen tillräckligt snygg och i slutändan sitter man där under slutnumret mer indragen än vad man vill erkänna. Som i en dröm. En skön känsla i hela kroppen.

Och det kanske är hela poängen?

Se den i HD med bra ljud.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 8.6


/ Filmdagboken

L’ILLUSIONNISTE (2010)

Publicerat: april 20, 2011 i Review
Etiketter:, ,

DATUM: april 20

REGI: Sylvain Chomet

MANUS: Jaques Tati, Sylvain Chomet

SYNOPSIS: A French illusionist finds himself out of work and travels to Scotland, where he meets a young woman. Their ensuing adventure changes both their lives forever.”

FILMVALET: Seglat förbi här och var på Internet, och förstått att det ska vara en classy animerad film á la The Triplets Of Belleville, av samma regissör. Jag har också förstått att en viss Jacques Tati skall vara inblandad på något vänster, och min relation till honom är att jag vet hur DVD-boxen av hans samlade verk ser ut som ligger på min lokala Buylando.

Det slutar tyvärr där. Jag har alltså inte sett tripletterna och vet knappt vem Tati var, men det kanske blir ändring på det nu. Jag insåg att jag faktiskt ville se den när Adam postade lyriskt om den på Facebook nyligen.

OMDÖME: Härlig liten film överöst med charm och finess. Det är i princip en stumfilm, och valet av den apporachen känns logiskt då bilderna gör ord överflödiga.

Vi får följa ”Illusionisten” från Frankrike, via landsbyggden i Skottland och slutligen till Edinburgh. En man, en eremit, som inte riktigt har sin plats bland alla andra men som fortsätter på sin inslagna bana. Hans jobb är att få folk att le, släppa vardagen och bli varma i själen, och för honom kommer det naturligt då det är precis den han är som person – givmild, ödmjuk och anspråkslös.

Han hjälper mer än vad han tror men går miste om att märka det – men å andra sidan har han aldrig bett om någonting. Ett karaktärsdrag som ger filmen sin ryggmärg och budskap.

Härligt, franskt, vackert, tänkvärt.

Till sist 1: Om Edinburgh ser ut som det gör i den här filmen så är det nästa stopp.

Till sist 2: Tati-boxen som sagt. Den har bestämt en bild på en liknande figur som Illusionisten själv, var det hans grej – långa gubbar med mycket karaktär – eller är det han själv?

BETYG: 7.5

IMDB-rating: 7.7


/ Filmdagboken