Inlägg märkta ‘tragedy’

BLUE VALENTINE (2010)

Publicerat: juni 25, 2011 i Review
Etiketter:, ,

DATUM: jun 25

REGI: Derek Cianfrance

MANUS: Derek Cianfrance, Cami Delavigne

SKÅDESPELARE: Ryan Gosling, Michelle Williams

SYNOPSIS: The film centers on a contemporary married couple, charting their evolution over a span of years by cross-cutting between time periods.”

FILMVALET:  En film jag sparat på och liksom inväntat rätt läge att se för att få ut så mycket av den som möjligt. Idag blev dagen. Jag hoppas, tror och vill att den ska vara så bra som jag hört. Och av det jag redan sett så känns det som en lågoddsare att den faktiskt är så bra. Gosling, Williams – kör.

OMDÖME: Helt fantastisk. Allt. Vilka känslor, vilka insatser, vilken satans fin, grym, uppriktig och på alla sätt otrolig film. Rysningar många gånger, överallt. Här finns så många scener som är som poesi, och så många intryck att ta med sig att man inte kan smälta den rakt upp och ner. Så nu blir det till att reflektera. Årets film 2010, inget snack, ge dom Oscars i efterhand – allihopa. King’s Speech?! Inte i närheten.

BETYG: 9.0

IMDB-rating: 7.7

/ Filmdagboken

Annonser

BIUTIFUL (2010)

Publicerat: maj 2, 2011 i Review
Etiketter:,

DATUM: maj 1

REGI: Alejandro González Inárritu

MANUS: Alejandro González Inárritu, Nicolás Giacobone

SKÅDESPELARE: Javier Bardem, Marciel Alvarez, Hanaa Bouchaib

SYNOPSIS: ”This is a story of a man in free fall. On the road to redemption, darkness lights his way. Connected with the afterlife, Uxbal is a tragic hero and father of two who’s sensing the danger of death.”

FILMVALET: Att man någon gång skulle se den här filmen har ju känts som en no-brainer. Men det har dock varit svårare att få den att passa in i ett sammanhang där man faktiskt vill se den. Har sett trailern säkert tre gånger vid utspridda tillfällen och den har alltid lämnat mig med en känsla av obehag och avsky men samtidigt kryddat med en gnutta förtjusning och förhoppning. Jag skulle kunna tänka mig att den går i samma kategori som Requiem For A Dream som jag ofta promotar som – ”den bästa filmen jag aldrig vill se igen”. Nu får Biutiful sin chans att headlinea söndagskvällen – förmodligen då för första och sista gången.

OMDÖME: Fy fan Inarritu. Min första tanke när filmen är klar är inte någon om filmen eller skådespelarna i sig, utan det är en förundran över hur man vill/kan/orkar jobba med en så här deprimerande, smutsig, sjuk (inte som i konstig utan som i AIDS) och tung film i säkert flera år. Den milön borde förtvina dig och få dig att ruttna. Men till saken hör då att det blir än mer imponerande att den faktiskt fick bli just så och trots det faktumet vill jag ändå se klart den.

Bardem är kanske bäst av dem alla just nu. Att rösterna inte ropade högre kring Oscarstiderna känns märkligt och Firth rätt platt i jämförelse. Magiskt (men vidrigt målande) foto, snygg (men ledsam och ångestframkallande) story och skådespelarinsatser utöver det vanliga.

Den är svårtlätt att rekommendera. Så se den, eller inte, varken eller så kommer du säkert bli gladare.

Tills sist: Blev väldigt förundrad över den lama responsen den fått av världens medier. 58 på metacritic?! Kanske har folk inte mage att se klart den, och/eller se förbi det smutsiga. Förståeligt för en ”vanlig” tittare, men jag trodde kritikerpressen skulle hylla den gränslöst…

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 7.6


/ Filmdagboken