CHINATOWN (1974)

DATUM: jul 20

REGI: Roman Polanski

MANUS: Robert Towne

SKÅDESPELARE: Jack Nicholson, Faye Dunaway, John Huston

SYNOPSIS: ”A private detective investigating an adultery case stumbles on to a scheme of murder that has something to do with water.”

FILMVALET: Ytterligare en film på IMDBs Top 100-lista. Jag har för mig att jag redan har sett den (eller känner att jag borde ha gjort det), så vi får se om det blir någon deja vu.

En klassisk film oavsett – med en tidlös cast i Nicholson och Dunway och med en regissör som jag brukar gilla i kontroversielle Polanski. Har egentligen inget minne av vad jag borde mötas av, men jag har en känsla av att det här är 70-talets (och förmodligen hela vägen fram till idag) sista riktiga noir film utan att vara en pastiche på genren.

Nicholson i Bogharts kappa –  känns som att den borde sitta som en smäck.

OMDÖME: Givet en härligt tidstypisk film som kan tolkas både som kostymdrama, LA-hyllning, Nicholson-porr samt så klart en del episk noir. Tempot är lågt, men eftertänksamt. Och enligt genrens regler, och precis som i The Maltese Falcon, vet man inte mycket mer än vad vår huvudroll ger sken av. Faktum är att man inte vet riktigt vad han har i åtanke heller, mer än att han är jäkligt kall och finurlig. Just det är på många sätt genrens stora dragplåser för mig – med tanke på hur uppenbar film ofta är idag – mysticismen och uppbyggnaden av intrigen är mästerlig.

Nästan alla gör ett bra jobb – regissör, skådespelare, klippare, ljudsättare. Det regnade ju så klart Oscarsnomineringar – men den fick även en av de värsta, mest upprörande nomineringarna genom tiderna. Faye Dunway – Best Actress in a Leading Role. Va?! Hon var pinsam. Det var jobbigt. Det som i mina ögon gjorde att filmen droppade en del. När det är så att en skådespelare under filmens gång får dig att tänka ”hoppas de inte har fler scener med henne nu, det drar ner alla – Jack, Roman, alla som sliter med produktionen” – då är det inte bra.

Jag kanske överdriver lite så klart, men jag väntade inte mig det av dels ett så klassiskt namn, eller av en sådan kultstämplad film.

Men den är trots allt omöjlig att ge något annat än ++++.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 8.4 (IMDB Top 100 #70)

/Filmdagboken

THE MALTESE FALCON (1941)

DATUM: mars 9

REGI: John Huston

MANUS: John Huston

SKÅDESPELARE: Humphrey Bogart, Mary Astor, Sydney Greenstreet

SYNOPSIS: ”A private detective takes on a case that involves him with three eccentric criminals, a gorgeous liar, and their quest for a priceless statuette.”

BERÄTTELSE: I höstas kom jag över en länk till en TED föreläsning av Adam Savage från Mythbusters. Vet inte riktigt varför jag faktiskt valde att titta på den, men kanske för att jag för första gången kollade en del Mythbusters då och gillade deras geekiness, eller rent av att den låg på någon topplista för sköna TED-tal. Hur som helst så talar han om sina obsessions kring den utdöda Dodo-fågeln och hur det utvecklades till en fascination för Riddarfalken från Malta (The Maltese Falcon). Vad är det? Jo tydligen det centrala narrativet i en klassisk film av samma namn. Statuetten som jag förstår på ett sätt blivit mytologiserat som en av de mest kända filmobjekten.

Den här måste ju ses någon gång, tänkte jag. Men den föll snart i glömska. Men så efter att ha sett Blade Runner igår igen, efter att den kommit på tal under en pluggpaus, så kom tankarna upp på nytt. Film-noir och detektivtemat förtjänar vidare utforskning.

OMDÖME: Direkt från tiden då man hade rock, hatt och hotade folk med pistol från höften. Stil. Det här är en sådan film man aldrig vet var man har men man fascineras mer och mer av under filmens gång. Filmen tar fart redan från första scenen och tonen, lika speciell som oväntad, sätts där och då. Storyn kryllar av speciella karaktärer, dolda submotiv, outforskade/ej redovisade slutsatser och en rapp och smart dialog. Mitt i allt det här står Humphrey Bogarts finurliga privatdetektiv Sam Spade och är den som ser till att man aldrig riktigt hänger med. Han kör sitt race och det är bara att spela med. Vad vet han, vad är hans syfte, varför agerar han som han gör?

Häftigt manus och ovanlig film. Där dialogen, Bogarts karaktär, mystiken kring falken och dess signifikans, som är vad som får en att ivrigt falla in i spänningen. Var den till och med trendsättande för introducerandet av detektivbyrån och noir i Hollywood?

BETYG: 8.5

IMDB-rating: 8.4