DATUM: april 13
REGI: Asif Kapadia
STORY: Manish Pandey
STARS: Ayrton Senna, Alain Prost, Ron Dennis
SYNOPSIS: ”A documentary on Brazilian Formula One racing driver Ayrton Senna, who won the F1 world championship three times before his death at age 34.”
FILMVALET: Det finns få dödsfall av kändisar som jag minns lika klart som när Ayrton Senna gick bort. Diana och Curt Cobain är två andra från samma era. TV-bilder, löpsedlar – jag kan liksom minnas dem när jag blundar. Min relation till Senna var dock inte särskilt komplex eller djup, inte heller till sporten F1 – men den fanns ändå där i bakgrunden hela tiden – utan det här handlade nog mer om att en av världens då största idrottsmän plötsligt inte fanns längre.
Den här filmen hörde jag talas om för säkert ett år sedan, och har väntat ivrigt sedan dess. Jag har ju en förkärlek till verkliga händelser i allmänhet, och sport i synnerhet. Den föll snart i lite glömska då det kändes som att den aldrig skulle komma, men när Olle nämnde den för några veckor sedan började jag hålla utkik igen. Nu är den laddad och klar, och förhoppningsvis får jag en förklaring till att det är just Senna jag minns så väl.
OMDÖME: Makalös. Makalös man. Makalösa bilder. Starka grejer. Rysningar på alla sätt av nostalgi – från eufori och hela vägen ner i botten av en typ av ledsamhet. Jag vet inte var jag ska börja. Jag gör det lätt för mig och stakar helt enkelt upp intrycken.
Ayrton Senna. Vilken snubbe. Cool, snygg och talangfullare än alla andra. Det är sällan jag sett en person med en aura kring sig som han hade. Ett par ögon som dolde allt mellan enorm intensitet, småaktig barnslighet, kuslig övertygan och ödmjukhet på en och samma gång. Han var så rik på person, att valet att göra en biografi på honom känns självklart.
Bilderna dom har hittat ger allt av Senna i ett nödvändigt överflöd, för efter ett tag vill man bara ha mer. Och medan man får lära sig allt om denne enkla brasilianare från Sao Paolo, så dyker alla dessa namn och minnen upp från förr. Känn på de här: Alain Prost, Nigel Mansell, Nelson Piquet och Niki Lauda. Suzuka, Imola, Grand Prix. Det var då F1 hade sin peak. På den tiden var till och med jag någorlunda fascinerad.
Senna/Prost. Den Rivaliteten var större än jag mindes. Och den går inte att visa, känna på, på annat sätt än genom den här filmen. Den största enskilda sportrivaliteten i världshistorien.
Musiken, grafiken, ljuden. Storartat.
Nåja, nu låter det kanske som att jag blivit helt besatt. Men jag är bara glad att man kan få sådana nya intryck att jag kanske börjar kolla på F1 igen efter 10 år, det trodde jag aldrig.
De minus jag kommer på är att vissa av intervjuobjekten är inte bara lite sega, utan även att de verkar vara lite full of themselves och vet alla bäst vem Senna var och vad han representerade. Det blir en tävling i doucheri, och det vinner ingen på. En annan sak är att den har en väldigt undermålg soundediting – nivåerna går upp och ner till den grad att jag var tvungen att höja/sänka vid varje scenbyte (Eller beror det på att jag inte har 5.1?). Hade dom bara fixat de här två sakerna, hade det här varit världens bäst berättade sporthistoria.
Alla borde se den. Du behöver inte ens kunna stava till sport, inte ens till F1…och det är inte särskilt svårt.
BETYG: 8.5
IMDB-rating: 8.8
DATUM: mars 18
Filmdagboken 