Inlägg märkta ‘documentary’

HOT COFFEE (2011)

Publicerat: juli 9, 2011 i Review
Etiketter:

DATUM: jul 9

REGI: Susan Saladoff

MEDVERKANDE: Joan Claybrook, Oliver Diaz, John Grisham

SYNOPSIS: ”The McDonald’s coffee case has been routinely cited by the media as an example of how citizens have taken advantage of the legal system. We will show how this case became so popular in the media, who funded the effort and to what end. We will tell the truth and let the audience decide if spilling hot coffee is really as profitable as they might otherwise believe.”

FILMVALET: En film jag skrollade förbi i all hast och noterade IMDB-ratingen. Efter vidare klick så uppfattade jag att, trots att IMDB-ratingen må vara osäker och att det är en HBO-film, så är det här en perfekt liten dokumentär för mig. Dokument är ju alltid på något vis upplysande eller allmänbildande, men just den här känns rätt intressant och aktuell nu när Spotify ska lanseras i USA och det lär rulla in lawsuits som aldrig förr. Så det ska bli intressant att se hur det faktiskt fungerar!

OMDÖME: Intressant är ett bra ord, läskigt ett annat. På samma sätt som både Inside Job och Waiting For Superman spätt på den bild man har av USA som ett skrämmande dysfunktionellt land, så är historien om den kopp kaffe  – som vände upp och ner på allt – lika obehaglig att se.

Man har ju en bild av att man går omkring och stämmer till höger och vänster i USA mest hela tiden och för till synes vad som helst. Den bilden är helt och hållet skapad av just den här lawsuiten. Vi får således en bra genomgång av den, och en helt annan förståelse för den stackars tanten. Men vad som är viktigare och mer givande är att filmen tar det djupare och i princip redogör för ett par olika regler och skeenden som  bevisar hur snett det kan gå när big business blandar sig i lagen.

Det vi får med oss ut på andra sidan är en känsla av obehag och en förståelse för att USA är land med många problem. På så sätt är den här filmen väldigt viktig, och det gör inget om den är superpartisk och lobbad så att det ryker om den – befolkningen i staterna måste få den här informationen! Och det kan jag tänka mig att även du behöver.

Till sist: Kudos till John Grisham, som är både stencool och vettig. Men framförallt för att han har exakt det utseende jag tycker Blomkvist skulle haft i Stieg Larsson-filmerna. Think about it.

BETYG: 7.5

IMDB-rating: 8.1

/ Filmdagboken

Annonser

OCEANS (2009)

Publicerat: maj 12, 2011 i Review
Etiketter:,

DATUM: maj 11

REGI: Jacques Perrin, Jacques Cluzaud

MANUS: Christophe Cheysson, Jacques Cluzaud mfl.

MEDVERKANDE: Jacques Perrin (Narration), Pierce Brosnan

SYNOPSIS: An ecological drama/documentary, filmed throughout the globe. Part thriller, part meditation on the vanishing wonders of the sub-aquatic world.”

FILMVALET: Ungefär på samma sätt och av liknande anledningar jag länge undvek att se The Cove, har jag även förbisett den här filmen. Vad som också problematiserat det hela är det virrvarr av liknande produktioner som spottats ut under senare år – Planet Earth, Earth, Life, Home osv. – som tillsammans riskerar att mätta ens behov och sug för naturen och denna typ av dramaturgiska enkelspårighet. Finns det något nytt att erbjuda eller är det bara mer av samma?

Jag valde den här endast för att jag ville testa Viaplay för första gången. Efter lite sållande så kom jag på att en naturfilm är en bra försökskanin och Oceans låg högst på listan.

OMDÖME: Mer av samma fast kanske bättre än nånsin. Kanske för bra, konstigt nog. Jag gick i alla fall in i en osynlig vägg av tvivel. Det var så snyggt och överväldigande att jag från minut ett störde mig på att det faktiskt inte kunde vara på riktigt. Jag letade efter avslöjanden och spår efter CGI och diverse VFX. Jag lät mig således inte uppslukas helt av den utan satt och längtade till dess att filmen var klar så jag kunde dubbelkolla hur mycket som var fake. Betyget sjunker tyvärr därefter, och det är mitt fel.

Märklig företeelse. Men jag förstörde den här upplevelsen för mig själv endast på grund av att jag vet att man kan göra sånt idag (på samma sätt som Magnus i Torsk På Tallinn vet hur man kunde manipulera saker och ting) och jag önskar att jag kunde få det ogjort.

För det här är på riktigt. Och det är helt sjukt vilka bilder dom hittat. Se den och sjunk in…

Till sist 1: Filmen på Viaplay var orginalet med fransk berättarröst. Känslan, pondusen och timingen perfekt. Bilden dock, inte tillräcklig. Så jag ger Viaplay underkänt för tillfället och såg den i HD istället.

Till sist 2: Den variant jag fick ner i HD var på engelska, med Pierce Brosnan. Jag kan inte understryka nog hur pass mycket sämre det kändes med honom än fransmannen. Han pratade sönder den och kändes allmänt fel ute i sin roll. Så jag uppmanar alla att se den med franskt tal – i HD och inte på Viaplay.

BETYG: 7.5

IMDB-rating: 7.7


/ Filmdagboken

HEIMA (2007)

Publicerat: maj 4, 2011 i Review
Etiketter:, ,

DATUM: maj 3

REGI: Dean DeBlois

MANUS: – 

MEDVERKANDE: Sigur Rós

SYNOPSIS: In the summer of 2006, Sigur Rós returned home to play a series of free, unannounced concerts for the people of Iceland. This film documents their already legendary tour with intimate reflections from the band and a handful of new acoustic performances.”

FILMVALET: Sigur Rós är väl ett bra band på många sätt. Lite enformigt i längden kanske, men stora musiker som bjuder på lika stora låtar titt som tätt. Funderat på att se ett par gånger, men skjutit upp den då den känts lite blödig så där på förhand. Självmedveten. Esteter som bjuder tillbaka. Vet inte om jag köper det helt och hållet. Men någon gång får det plats med lite Isländsk kultur, idag en lika bra dag som vilken annan.

OMDÖME: Den är väldigt vacker. Ser vacker ut och låter vackert. Dels är landskapet otroligt i sig, men fotot och valet av locations höjer allt ett snäpp till. Man blir på något sätt hemmakär, trots att jag aldrig varit på Island

Man kommer in i det direkt och får lära känna dessa konstnärliga personer som balanserar på gränsen till att bli lite too much, utan att aldrig passera densamma. Så intrycket av dem blir ändå spektakulärt. Filmens största problem är att man hajar ganska omgående hur filmen kommer utveckla sig. Den bjuder inte på något nytt utan den ger bara mer av samma visa. Men det funkar. Musiken är tillräckligt bra, förpackningen tillräckligt snygg och i slutändan sitter man där under slutnumret mer indragen än vad man vill erkänna. Som i en dröm. En skön känsla i hela kroppen.

Och det kanske är hela poängen?

Se den i HD med bra ljud.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 8.6


/ Filmdagboken

THE COVE (2009)

Publicerat: maj 2, 2011 i Review
Etiketter:,

DATUM: maj 1

REGI: Louie Psihoyos

MANUS: Mark Monroe

MEDVERKANDE: Richard O’Barry, Brook Aitken, Joe Chisholm

SYNOPSIS: Using state-of-the-art equipment, a group of activists, led by renowned dolphin trainer Ric O’Barry, infiltrate a cove near Taijii, Japan to expose both a shocking instance of animal abuse and a serious threat to human health.”

FILMVALET: Jag har dismissat den här filmen vid ett flertal tillfällen endast genom att snegla på diverse slogans och erinra mig att ”just det, det var den här aktivist-filmen ja”. Jag har alltid haft ett problem med aktivister, militanta veganer och trädkramare i stort, där en del av anledningen är att det alltid tycks finnas något att klaga på. Det verkar mer som att de här är människor som desperat söker grupptillhörighet och inte förmår ha sin egen röst som, istället för att leta i sig själva, hakar på den senaste trenden.

I princip, och nu kanske jag är hård, så är det av samma svaghet som mobbare, huliganer och rasister söker sig till varandra, i hopp om att råda bot på sin ensamhet. Den stora skillnaden är så klart att de har olika ändamål och kanaliserar vitt skilda saker där självfallet ovan nämnda aktivister ibland har en poäng. Men då kommer vi till min poäng: problemet är inte att folk tycker att vi ska rädda ekarna (det kanske vi ska), eller att de oftast inte ens tycks veta varför, utan att de väljer att krama dem, hungerstrejka eller skrika högt istället för att faktiskt göra någonting. Bli politiker om det är så viktigt, tjäna pengar, sälj saker, skänk pengar, prata sansat med folk, lobba, hitta bevis, sök. Jag vet inte om det låter naivt, och om så är fallet så är det OK – för det är inte ofta jag brunnit så mycket för en ek att jag fått testa att mitt sätt fungerar bättre – men jag tycker att det är tröttsamt att folk verkar tro att typiska aktivist-grepp kommer ändra någonting – min uppfattning är att det gör det väldigt sällan.

Men allt detta till trots, så tyckte jag att det var läge att se den efter att Filip och Fredrik lyft fram den i sin podcast. Jag får väl vara trogen min tes och göra någonting istället för att bara klaga högljutt, det kanske är skillnad på aktivister och Aktivister med stort A – so let’s save some dolphins.

OMDÖME: Stort A var det ja. Här pratar vi om doers som faktiskt vet vad dom pratar om, blir arga och agerar för att stoppa det. Och dom gör det inte genom att hålla i hand och hoppas att allt ska bli bättre (Rastovich och hans entourage, I mean, come on…). Utan dom gör the full monty – hela paketet – ska det vara så ska det vara ordentligt. Och det, mina vänner, är beundransvärda saker.

Filmen inspirerar en till att bli en bättre, mer aktiv person. Man får en knäpp på näsan som påminner en om ens egna val och vad man gör för det man bryr sig om. Bilderna och budskapet levereras utan pardon och jag grät faktiskt som ett litet barn då eftertexterna kom – effektfullt musiksatta till Bowies Heroes – I did’nt see that coming…

Vad det gäller produktionsvärdet och hur den är förpackad så når den inte högst upp på skalan. Det kanske är medvetet, men jag tror ändå att man vill leverera en så pass genomtänkt produkt som möjligt. Egentligen är den alltså bättre än vad den är, vilket kan låta märkligt – men som en förklaring menar jag att jag i efterhand kan sänka betyget en aning när jag kommer på att dom faktiskt kunde gjort den bättre. Nog om det.

Se den, och börja läs på lite mer om delfiner. Det ska i alla fall jag göra.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 8.5


/ Filmdagboken

THE KING OF KONG (2007)

Publicerat: april 23, 2011 i Review
Etiketter:

DATUM: april 22

REGI: Seth Gordon

STORY: – 

STARS: Steve Wiebe, Billy Mitchell

SYNOPSIS: Diehard video game fans compete to break World Records on classic arcade games.”

FILMVALET: Den här filmen har jag vetat om väldigt länge. Tror det var Micke på KTH som tipsade om den precis när den kommit och retro-gaming är inget man skall försumma. Sen dess har jag med jämna mellanrum försökt hitta den i hd-kvalitet, men idag fick det vara nog – det är ändå säkert innehållet som är poängen snarare än paketeringen.

Det man hört när folk pratat om den är att det är de här två snubbarna som slåss om rekorden som är hela behållningen. De brinner för något många av oss aldrig kan förstå oss på. Men jag tror mig vara en som gör det.

OMDÖME: Billy Mitchell – the bad guy – är en person så full av karisma, självupptagenhet och brist på grepp om omvärldens eviga susningar runt omkring honom att det inte kan bli något annat än uppfriskande med någon som bryter mönstret så effektivt och banalt som han gör. Lägg på ett utseende, en uppsyn och ett ego, så har vi en av USAs intressantaste personer framför oss.

Och varför ska vi bry oss? Jo, för att han har rekordet på Donkey Kong från 1982 – han är, men framför allt var, arkadhallarnas första riktiga superstjärna. Om han en gång faktiskt var det, så är det en annan värld idag 25 år senare. Men i den finns inte Billy – han är kvar där han ser sig själv – i toppen, oantastlig.

Steve Wiebe – the good guy – är då desto enklare att tycka om för raka motsatsen. Om än att han må ha OCD eller Asperger, så är han en allt igenom god och sympatisk person. Ärlighet vara längst.

När dessa två går och väntar på rätt tillfälle att hamna head-to-head, byggs en lika underbar som surreal rivalitet upp. Den sliter sönder dem inifrån där den vibrerar genom allt de gör och vi får följa med från första parkett.

Det finns väldigt mycket att gilla med filmen, och väldigt mycket att prata om, men det tänker jag inte göra. Se den istället. Och som bonus – alla kan se den, oavsett vilket mood man är i – den behandlar så universella saker som ingen kan undgå att bli berörd av.

Instant Classic.

BETYG: 8.5

IMDB-rating: 8.2

Piratebay-länk


/ Filmdagboken