ONCE UPON A TIME IN THE WEST (1968)

DATUM: jun 21

REGI: Sergio Leone

MANUS: Dario Argento, Bernardo Bertolucci

SKÅDESPELARE: Charles Bronson, Henry Fonda, Jason Robards

SYNOPSIS: ”Epic story of a mysterious stranger with a harmonica who joins forces with a notorious desperado to protect a beautiful widow from a ruthless assassin working for the railroad.”

FILMVALET: En av de sista allra största klassikerna kvar på titt-listan. Till och med den sista på Top 20 i min mission att se de 100 högst betygsatta filmerna på IMDB. Vet inte varför jag inte har sett den. Jag har ägt den (låt vara en risig thai-kopia), men kanske aldrig riktigt trott på den. Men ju fler filmer jag sett från Top 20, desto mer har jag insett att crowden som betygsätter på IMDB har förvånansvärt bra smak trots allt (i alla fall när filmerna funnits ett par år och ”satt sig” i kulturhistorien), så jag är beredd att bli tagen.

OMDÖME: Fy fan. The Good, The Better, The Western. Det här är så mycket, så bra att endast nyss anspelad film kan vara där och tampas om herren på täppan när det gäller mycket – men attityd, stämning och rå coolhet allra främst. Bronson, Fonda, Robards är en trio att döda för – kanske den tyngsta på en filmduk nånsin.

Det är sant. Dynamik när den liksom trillar på sin spets till perfektion. Inte nog med att karaktärerna är så gjutna det går, utan här får vi även en komplex, smart och isande spännande film ända tills solnedgången. Och det slutar inte där. Vi får till och med ett soundtrack som är lika genrefödande som det är episkt och för evigt förknippat med Bronsons grönt, ständigt kisande ögon. Vi får vackra bilder, vidunderligt härliga relationer och blickar som skär igenom allt – damm, sol och 43 års vidareutveckling av mediet.

Se den, och gör det när du är sugen på någonting riktigt och varaktigt. Fundera på vad du tyckte om Avatar innan för att se hur dessa 43 år ”utvecklat” filmkonsten.

…eller inte.

Till sist: It goes without saying, men jag gör det ändå: som alltid tycks dessa äldre filmer dock alltid ha lite problem med tempot och mindre, oförklarliga hopp i storyn, men det gör nästan ingenting. (-1.0.)

BETYG: 9.0

IMDB-rating: 8.8 (IMDB Top 100 #20)

 

 

/ Filmdagboken

 

TRUE GRIT (2010)

DATUM: mars 2

REGI: Joel Cohen, Ethan Coen

MANUS: Joel Coen, Ethan Coen, Charles Portis

SKÅDESPELARE: Hailee Steinfeld, Jeff Bridges, Matt Damon

SYNOPSIS: ”A tough U.S. Marshal helps a stubborn young woman track down her father’s murderer.”

BERÄTTELSE: Spontanbio på Sergel. Gillar Coenbröderna så klart, även om jag tycker No Country For Old Men var lite överskattad. Den här kändes på förhand rätt trevlig, innehållandes rätt ingredienser för att lyckas. Samt att bra modern western (Undantag för Jesse James (8.5), om man nu får kalla den western…) inte direkt hör till vanligheterna. Ska bli kul att se Steinfeld, som man hört så mycket om.

OMDÖME: Väldigt charmig och speciell film. Jag kom på mig själv att gilla den redan medan jag såg den, som att jag bestämde mig innan den var klar. Men så är det ibland – filmen svarar mot förväntningar och förhoppningar på ett sådant sätt att man bara blir glad, helt enkelt. Bra dialog, manus och karaktärskemi, som brukligt för The Coens, och skådespelarinsatser utöver det vanliga: Steinfeld är förbannat imponerande, Damon gör en härligt avskalad do-gooder med perfektion och Bridges gör det vi vet att han kan – vara full, bräkig men ändå bräcklig.

Den försöker varken vara för episk eller för svår, det hade förmodligen satt krokben på hela projektet, utan Coenbröderna balanserar allt perfekt så att den får bli den där lilla filmen, i stort format, som man kommer minnas ett tag framöver. Bravo.

BETYG: 8.5

IMDB-rating: 8.1