2001: A SPACE ODYSSEY (1968)

DATUM: feb 27

REGI: Stanley Kubrick

MANUS: Stanley Kubrick, Arthur C. Clarke

SKÅDESPELARE: Keir Dullea, Gary Lockwood, William Sylvster

SYNOPSIS: ”Mankind finds a mysterious, obviously artificial, artifact buried on the moon and, with the intelligent computer HAL, sets off on a quest.”

BERÄTTELSE: Förmodligen den största mammuten av kultrullar och artefakter inom filmvärlden som finns – och jag har inte sett den. Till nu. Så pass mycket film jag ändå har sett, har jag blivit träffad av referenser (stenen, aporna, HAL mm.) till höger och vänster så ofta att jag tror mig ha ett grepp om det hela. Men jag förväntar mig samtidigt allt och inget, och förbereder mig på att både granska och uppleva. Men måste erkänna att jag är lite rädd för att bli besviken…

OMDÖME: Magi. Men det tog ett litet tag. Först ska man ta sig förbi faktumet att man ser 2001: A Space Odyssey och förväntningarna som följer. Sen måste man sluta analysera, och till sist, innan man kan börja njuta fullt ut, är det dags att släppa ”vad häftigt att dom gjorde det här, och tänkte så redan 1968”-tänket. Efter det är man redo.

Den är så värd sin plats i filmhistorien som den kan bli. Kameratekniken och specialeffekterna är geniala (1968!). Utvecklandet av historien än mer så. Kubrick öppnade upp ett helt nytt medium känns det som – film är inte längre bara en historia med några skådespelare, en början, en dialog och ett slut – utan så mycket mer. Ett flöde av intryck snarare. Man vet inte vad man ska vänta sig, men det är bara att hänga med. Som ett konstverk.

Man kanske måste vara lite filmnördig för att gilla den så mycket, men jag hävdar att den fortfarande är väldigt relevant. Se bara på en av mina absoluta favoriter inom genren, Moon (9.0) med vilken den delar en handfull element, så förstår ni vad jag menar.

Till sist: Förstår att filmen haft ett enormt inflytande på teknik och science-fiction genren så klart. Här får vi kryosömn, videotelefoner, talande datorer, den hjul-liknande rymdstationen (!) – som om Kubrick, likt Jules Verne, visste nåt vi inte vet. Men under filmen var det en grej, av alla dessa, som stack ut. En pryl som är väldigt ”i tiden” just nu. Kolla här…

BETYG: 9.5

IMDB-rating: 8.4 (IMDB Top 100 #89)

OSCARPICKS 2011

Jag har inte sett allt, mest noterbart The Fighter, True Grit och Black Swan. Men man kan ju ha en känsla ändå… Så, det är inte vad jag tycker, utan vad jag tror, som jag märkt här under. Tills vidare värmer jag upp med 2001: A Space Odessey, nyinförskaffad på Bluray kvällen till ära. Så här tror jag priserna kommer att fördelas ikväll:

###RESULTAT 10/19. Underkänt###

Best Motion Picture of the Year

127 Hours (2010): Christian Colson, Danny Boyle, John Smithson

Black Swan (2010): Mike Medavoy, Brian Oliver, Scott Franklin

The Fighter (2010): David Hoberman, Todd Lieberman, Mark Wahlberg

Inception (2010): Christopher Nolan, Emma Thomas

The Kids Are All Right (2010): Gary Gilbert, Jeffrey Levy-Hinte, Celine Rattray

The King’s Speech (2010): Iain Canning, Emile Sherman, Gareth Unwin

The Social Network (2010): Scott Rudin, Dana Brunetti, Michael De Luca, Ceán Chaffin

Toy Story 3 (2010): Darla K. Anderson

True Grit (2010): Ethan Coen, Joel Coen, Scott Rudin

Winter’s Bone (2010): Anne Rosellini, Alix Madigan

Best Performance by an Actor in a Leading Role

Javier Bardem for Biutiful (2010)

Jeff Bridges for True Grit (2010)

Jesse Eisenberg for The Social Network (2010)

Colin Firth for The King’s Speech (2010)

James Franco for 127 Hours (2010)

Best Performance by an Actress in a Leading Role

Annette Bening for The Kids Are All Right (2010)

Nicole Kidman for Rabbit Hole (2010)

Jennifer Lawrence for Winter’s Bone (2010)

Natalie Portman for Black Swan (2010)

Michelle Williams for Blue Valentine (2010)

Best Performance by an Actor in a Supporting Role

Christian Bale for The Fighter (2010)

John Hawkes for Winter’s Bone (2010)

Jeremy Renner for The Town (2010)

Mark Ruffalo for The Kids Are All Right (2010)

Geoffrey Rush for The King’s Speech (2010)

Best Performance by an Actress in a Supporting Role

Amy Adams for The Fighter (2010)

Helena Bonham Carter for The King’s Speech (2010)

Melissa Leo for The Fighter (2010)

Hailee Steinfeld for True Grit (2010)

Jacki Weaver for Animal Kingdom (2010)

Best Achievement in Directing

Darren Aronofsky for Black Swan (2010)

Ethan Coen, Joel Coen for True Grit (2010)

David Fincher for The Social Network (2010)

Tom Hooper for The King’s Speech (2010)

David O. Russell for The Fighter (2010)

Best Writing, Screenplay Written Directly for the Screen

Another Year (2010): Mike Leigh

The Fighter (2010): Scott Silver, Paul Tamasy, Eric Johnson, Keith Dorrington

Inception (2010): Christopher Nolan

The Kids Are All Right (2010): Lisa Cholodenko, Stuart Blumberg

The King’s Speech (2010): David Seidler

Best Writing, Screenplay Based on Material Previously Produced or Published

127 Hours (2010): Danny Boyle, Simon Beaufoy

The Social Network (2010): Aaron Sorkin

Toy Story 3 (2010): Michael Arndt, John Lasseter, Andrew Stanton, Lee Unkrich

True Grit (2010): Joel Coen, Ethan Coen

Winter’s Bone (2010): Debra Granik, Anne Rosellini

Best Animated Feature Film of the Year

How to Train Your Dragon (2010): Dean DeBlois, Chris Sanders

The Illusionist (2010): Sylvain Chomet

Toy Story 3 (2010): Lee Unkrich

Best Foreign Language Film of the Year

Biutiful (2010): Alejandro González Iñárritu(Mexico)

Dogtooth (2009): Giorgos Lanthimos(Greece)

In a Better World (2010): Susanne Bier(Denmark)

Incendies (2010): Denis Villeneuve(Canada)

Outside the Law (2010): Rachid Bouchareb(Algeria)

Best Achievement in Cinematography

Black Swan (2010): Matthew Libatique

Inception (2010): Wally Pfister

The King’s Speech (2010): Danny Cohen

The Social Network (2010): Jeff Cronenweth

True Grit (2010): Roger Deakins

Best Achievement in Editing

127 Hours (2010): Jon Harris

Black Swan (2010): Andrew Weisblum

The Fighter (2010): Pamela Martin

The King’s Speech (2010): Tariq Anwar

The Social Network (2010): Kirk Baxter, Angus Wall

Best Achievement in Art Direction

Alice in Wonderland (2010): Robert Stromberg, Karen O’Hara

Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 (2010): Stuart Craig, Stephenie McMillan

Inception (2010): Guy Hendrix Dyas, Larry Dias, Douglas A. Mowat

The King’s Speech (2010): Eve Stewart, Judy Farr

True Grit (2010): Jess Gonchor, Nancy Haigh

Best Achievement in Costume Design

Alice in Wonderland (2010): Colleen Atwood

I Am Love (2009): Antonella Cannarozzi

The King’s Speech (2010): Jenny Beavan

The Tempest (2010/II): Sandy Powell

True Grit (2010): Mary Zophres

Best Achievement in Makeup

Barney’s Version (2010): Adrien Morot

The Way Back (2010): Edouard F. Henriques, Greg Funk, Yolanda Toussieng

The Wolfman (2010): Rick Baker, Dave Elsey

Best Achievement in Music Written for Motion Pictures, Original Score

127 Hours (2010): A.R. Rahman

How to Train Your Dragon (2010): John Powell

Inception (2010): Hans Zimmer

The King’s Speech (2010): Alexandre Desplat

The Social Network (2010): Trent Reznor, Atticus Ross

Best Achievement in Sound Mixing

Inception (2010): Lora Hirschberg, Gary Rizzo, Ed Novick

The King’s Speech (2010): Paul Hamblin, Martin Jensen, John Midgley

Salt (2010): Jeffrey J. Haboush, William Sarokin, Scott Millan, Greg P. Russell

The Social Network (2010): Ren Klyce, David Parker, Michael Semanick, Mark Weingarten

True Grit (2010): Skip Lievsay, Craig Berkey, Greg Orloff, Peter F. Kurland

Best Achievement in Sound Editing

Inception (2010): Richard King

Toy Story 3 (2010): Tom Myers, Michael Silvers

TRON: Legacy (2010): Gwendolyn Yates Whittle, Addison Teague

True Grit (2010): Skip Lievsay, Craig Berkey

Unstoppable (2010): Mark P. Stoeckinger

Best Achievement in Visual Effects

Alice in Wonderland (2010): Ken Ralston, David Schaub, Carey Villegas, Sean Phillips

Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 (2010): Tim Burke, John Richardson, Christian Manz, Nicolas Aithadi

Hereafter (2010): Michael Owens, Bryan Grill, Stephan Trojansky, Joe Farrell

Inception (2010): Chris Corbould, Andrew Lockley, Pete Bebb, Paul J. Franklin

Iron Man 2 (2010): Janek Sirrs, Ben Snow, Ged Wright, Daniel Sudick

HEREAFTER (2010)

DATUM: feb 26

REGI: Clint Eastwood

MANUS: Peter Morgan

SKÅDESPELARE: Matt Damon

SYNOPSIS: ”A drama centered on three people — a blue-collar American, a French journalist and a London school boy — who are touched by death in different ways.”

BERÄTTELSE: Uppbyggd enligt oscar-skolboken men ändå helt tyst om den i media, inget buzz alls nästan. Förmodligen är den då inte särskilt bra trots en regissör som varit framgångsrik med människodraman tidigare och en huvudroll som dragit in miljarder åt sina uppdragsgivare vid upprepade tillfällen. Men va fan, Clintan och Damon, den måste väl ändå vara sevärd?

OMDÖME: Stackars Damon, andra chansen misslyckades också. Här kände han att han hade sin chans att få jobba med Clint igen och göra ”den där filmen” – som Invictus faktiskt aldrig blev. Det han missade var att Clintan tyvärr verkar ha tappat greppet lite. I Gran Torino började det bli uppenbart att han inte längre orkar bry sig om att casta riktiga skådespelare (pojken?), eller inte lägger ner allt för mycket tid på att regissera dem (Clint själv). Då står han där, stackars Matt, som en inträngd löpare på ett schackbräde, och kan knappt röra på sig. Det var det ena, regin.

Det andra. Kom igen, vad är det för film ni vill göra? En ”flera historier sammanvävs”-film, en film om döden, en film om tre människor, en film om synsk förmåga – eller bara en enda röra? För det var det det blev, en otydlig kompott. Man väntar och väntar men ingenting lyfter filmen, varken karaktärerna eller historien engagerar tillräckligt på egen hand. Den hade kunnat vara riktigt intressant faktiskt, till exempel om man hade valt Damons karaktär och gjort det till ett mer specifikt drama om han och hans livs stora börda/gåva. Istället är det en hafsig mix av ofärdiga berättelser. Den känns helt enkelt oslipad. Jag misstänker att alla inblandade insåg halvvägs in i filmandet vart det skulle bära av och att de då skyndade klart den för att rädda vad som räddas kunde. Damage control helt enkelt. Synd på ett bra koncept.

Hoppas inte J. Edgar går samma öde till mötes. Leo lär sova oroligt om nätterna…

BETYG: 6.0

IMDB-rating: 7.1

OLDBOY (2003)

DATUM: feb 26

REGI: Chan-wook Park

MANUS: Garon Tsuchiya

SKÅDESPELARE: Min-sik Choi, Ji-tae Yu, Hye-jeong Kang

SYNOPSIS: ”After being kidnapped and imprisoned for 15 years, Oh Dae-Su is released, only to find that he must find his captor in 5 days.”

BERÄTTELSE: Letade filmer i gamla DVD-samlingen och sökte efter något bra jag inte sett. Hittade Oldboy, till och med inplastad och oöppnad fortfarande. Har aldrig riktigt varit sugen på den då jag tänkt mig att den skulle vara så där asiatiskt skrikig och manga-konstig. Men efter att ha läst lite om Parks senaste projekt nyligen så hade jag börjat fundera på att se den trots allt, och som ett brev på posten – så låg den där under sängen.

OMDÖME: Det är faktiskt inte så ofta jag sitter som klistrad och är totalt fokuserad när jag ser en film hemma, det är lätt att man pillar med annat och stoppar ibland till exempel. Men den här tog tag i mig från början. Sen satt jag där och följde med på den häpnande och fantastiska resan hela vägen till det makalösa slutet. Den är som en Memento blandad med lika stora delar Pulp Fiction och Kill Bill, fast med ett ton egen karaktär.

Tänker egentligen inte säga så mycket med risk för att förstöra upplevelsen för dig som inte har sett den än – men jag konstaterar i alla fall att man ska vara tacksam att den asiatiska filmindustrin gör rum för den här typen av film då den knappast skulle blivit gjord i väst.

BETYG: 9.0

IMDB-rating: 8.4

OF GODS AND MEN (2010)

DATUM: feb 24

REGI: Xavier Beauvois

MANUS: Xavier Beauvois, Etienne Comar

SKÅDESPELARE: Lambert Wilson, Michael Lonsdale, Olivier Rabourdin

SYNOPSIS: ”Under threat by fundamentalist terrorists, a group of Trappist monks stationed with an impoverished Algerian community must decide whether to leave or stay.”

BERÄTTELSE: Kulturrulle dekorerad med en massa palmblad från diverse festivaler – och det är ungefär vad jag förväntar mig också. Det vill säga ett djupt, komplext och uppriktigt människodrama. Som synopsisen ovan antyder förväntar jag mig en intellektuell resa med fantastisk dialog.

OMDÖME: (varning, det blir lite utdraget här…) Ibland ger man en 7a med mersmak, som när man inte riktigt väntar sig det, och ibland blir det så här, med lite bitterhet. Som att man väntat sig en nivå till. Till att börja med tycker jag att den är för självmedveten och lite ”full of it self” – berättartekniken blir så övertydlig att man undrar om de faktiskt ämnade att man skulle tänka på det medan man såg den. Ja, den är vacker, den låter vackert, historien är rörande och skådespelarna gör fantastiska insatser (Lonsdale! Som munkat framgånsrikt förut.) med de karaktärer de gestaltar, men den är inte vad jag hoppades.

Eller trodde. Jag såg framför mig en film där jag skulle fascineras över deras resonerande, dessa insiktsfulla, tillika fridfulla, män som bär en annan insikt om livet än oss vanliga dödliga. Men jag känner inte att de gör några särskilt nobla val eller något utöver det vanliga, de agerar fullt normalt. De är ju trots allt munkar, så de agerar som munkar.

Så medan jag satt och väntade på en vändning eller att den skulle väckas till liv, förstod jag att det här handlar mer om människan och dennes tro och därmed insåg att den här filmen nog inte är gjord för en sån som jag. Den riktar sig mer till någon som antingen aldrig förstått sig på tro förut och som därmed kan bli träffade och tycka dessa män är fantastiska som gör dessa val och går igenom samma kval, eller, tvärtom, den som är djupt troende och känner brödraskapet och är familjära med vad de ställs inför. Inte för någon som är mittemellan.

Jag vet inte, jag kanske inte är tillräckligt djup eller medmänsklig, eller så var det att jag såg The Next Three Days precis innan och var därmed i fel mode… Men helt ärligt skulle filmen vinna på att minska på alla de målande sakrala passagerna, och istället låta gubbarna sitta och prata ut.

När eftertexten kom, så växte den ett betygssnäpp – där kom det några textsnuttar som rättfärdigade filmen och gav den en tyngd jag inte hade förutsett eller visste på förhand.

BETYG: 7.0

IMDB-rating: 7.6