THOR (2011)

DATUM: aug 26

REGI: Kenneth Branagh

MANUS: Ashley Miller, Zack Stentz

SKÅDESPELARE: Chris Hemsworth, Anthony Hopkins, Natalie Portman

SYNOPSIS: ”The powerful but arrogant warrior Thor is cast out of the fantastic realm of Asgard and sent to live amongst humans on Earth, where he soon becomes one of their finest defenders.”

FILMVALET: Thor har väl egentligen alltid varit min favortitsuperhjälte sedan min bror började slänga färska och importerade Marvel/DC-tidningar på hög för 15-talet år sedan. Avengers egen nordbo och asagud – han är ju ”vår”. Vid sidan av de andra mer stereotypa hjältarna fick han en egen stil i tidningarna – han uttryckte sig annorlunda, verkade lite egen och out of place. Han bidrar till dynamiken mer än Captain America om man säger så.

När jag först hörde att Branagh skulle regissera så skrattade jag nästan till och kände att det bara kan gå på ett sätt. Så jag struntade i den. Men sen kom den ut, fick bra (bättre än väntat iaf) reviews och mycket publicitet. Hollywood lyckades sälja den till mig. Tror dock fortfarande att jag kommer få se onödigt mycket högtravande prosa och brittisk smugness, men jag är i alla fall redo.

OMDÖME: Well done. Väldigt mycket bättre än vad jag trodde. Att de lyckas klämma ur det sista ur den här superhjältevågen (Iron Mans, Spidermans, Fantastic Fours, X-mens m.fl) är faktiskt rätt imponerande, för det är ingen lätt sak att göra asatro på bioduk utan att bli larvig. Men nu är det nog slut – snälla sluta göra sådana här filmer – sluta filma Avenegers innan det är för sent. Kom tillbaka när genren är revamped som när Batman Begins kom ut – då kan vi snacka.

Nå väl. En väldigt snygg film med en effektivt berättad historia. Häftig så klart, och fjantig på sina håll – men det funkar nästan till 100%. Jag har dock vissa problem. Nummer 1, den skulle inte lida av att vara 45 minuter längre – det känns som att de klämmer ihop en story med så mycket innehåll och bakgrund, på så lite tid, att slutet kommer från ingen vart när man känner att filmen i princip just ska börja. Nummer 2, Natalie Portman. Vad gör du med i den här filmen? Stellan, sure, det kan jag förstå. Jag skulle nästan köpa Natalie också – om dom dumpade kärleksbiten och hennes blondinitet. Men som hennes roll är nu kunde de slängt in vem som helst.

Se den och få lite snygg action och bra ljud, men gör det med åtanken att du ser en genre gå i graven.

BETYG: 6.5

IMDB-rating: 7.3

 

/ Filmdagboken

WIN WIN (2011)

DATUM: aug 18

REGI: Thomas McCarthy

MANUS: Thomas McCarthy

SKÅDESPELARE: Paul Giamatti, Amy Ryan and Jeffrey Tambor

SYNOPSIS: ”A struggling lawyer and volunteer wrestling coach’s chicanery comes back to haunt him when the teenage grandson of the client he’s double-crossed comes into his life.”

FILMVALET: Om Submarine var en av sommarens bästa palmbladsfilmer, är Win Win dess sanna parhäst. Jag tror de här två filmerna delade på de flesta utmärkelserna – så det är klart den ska ses. Har en känsla av att den kan vara lite för generisk dock -med Giamatti ungdomsskådisar och postern i sin enkelhet – hoppas den lyckas vara unik ändå. Sågs på väg hem från Way Out West på tåget med Michel.

OMDÖME: Alltså, den är generisk som föranat, men frågan är om den lyckas hålla sig på rätt sida om ”trying too much”-strecket. Det känns liksom som att dom vet precis vad dom håller på med i varje scen, varje vinkel och till varje ton – som om att magin med indie/festival-film är mer ett recept än frukten av entusiasm. Den är lite för medveten, även fast den gör allt för att låtsas som ingenting. Jag genomskådar det ganska lätt.

”Men den är ju bra ändå, väl?”

Ja. Väldigt bra så klart. Se den och njut av film i ett litet format som värmer och glädjer på många sätt (som tyvärr har ett lite plumpt slut). Men glöm inte att det under ytan är nästa lika mycket business som Transformers 3.

Till sist: Ska du bara se en av sommarens festivalfilmer – se  Submarine så får ni en ”riktig” film.

BETYG: 7.0

IMDB-rating: 7.5

/ Filmdagboken