Inlägg märkta ‘IMDB Top 100’

CHINATOWN (1974)

Publicerat: augusti 5, 2011 i Review
Etiketter:, ,

DATUM: jul 20

REGI: Roman Polanski

MANUS: Robert Towne

SKÅDESPELARE: Jack NicholsonFaye DunawayJohn Huston

SYNOPSIS: ”A private detective investigating an adultery case stumbles on to a scheme of murder that has something to do with water.”

FILMVALET: Ytterligare en film på IMDBs Top 100-lista. Jag har för mig att jag redan har sett den (eller känner att jag borde ha gjort det), så vi får se om det blir någon deja vu.

En klassisk film oavsett – med en tidlös cast i Nicholson och Dunway och med en regissör som jag brukar gilla i kontroversielle Polanski. Har egentligen inget minne av vad jag borde mötas av, men jag har en känsla av att det här är 70-talets (och förmodligen hela vägen fram till idag) sista riktiga noir film utan att vara en pastiche på genren.

Nicholson i Bogharts kappa –  känns som att den borde sitta som en smäck.

OMDÖME: Givet en härligt tidstypisk film som kan tolkas både som kostymdrama, LA-hyllning, Nicholson-porr samt så klart en del episk noir. Tempot är lågt, men eftertänksamt. Och enligt genrens regler, och precis som i The Maltese Falcon, vet man inte mycket mer än vad vår huvudroll ger sken av. Faktum är att man inte vet riktigt vad han har i åtanke heller, mer än att han är jäkligt kall och finurlig. Just det är på många sätt genrens stora dragplåser för mig – med tanke på hur uppenbar film ofta är idag – mysticismen och uppbyggnaden av intrigen är mästerlig.

Nästan alla gör ett bra jobb – regissör, skådespelare, klippare, ljudsättare. Det regnade ju så klart Oscarsnomineringar – men den fick även en av de värsta, mest upprörande nomineringarna genom tiderna. Faye Dunway – Best Actress in a Leading Role. Va?! Hon var pinsam. Det var jobbigt. Det som i mina ögon gjorde att filmen droppade en del. När det är så att en skådespelare under filmens gång får dig att tänka ”hoppas de inte har fler scener med henne nu, det drar ner alla – Jack, Roman, alla som sliter med produktionen” – då är det inte bra.

Jag kanske överdriver lite så klart, men jag väntade inte mig det av dels ett så klassiskt namn, eller av en sådan kultstämplad film.

Men den är trots allt omöjlig att ge något annat än ++++.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 8.4 (IMDB Top 100 #70)

/Filmdagboken

Annonser

DATUM: jun 21

REGI: Sergio Leone

MANUS: Dario Argento, Bernardo Bertolucci

SKÅDESPELARE: Charles Bronson, Henry Fonda, Jason Robards

SYNOPSIS: ”Epic story of a mysterious stranger with a harmonica who joins forces with a notorious desperado to protect a beautiful widow from a ruthless assassin working for the railroad.”

FILMVALET: En av de sista allra största klassikerna kvar på titt-listan. Till och med den sista på Top 20 i min mission att se de 100 högst betygsatta filmerna på IMDB. Vet inte varför jag inte har sett den. Jag har ägt den (låt vara en risig thai-kopia), men kanske aldrig riktigt trott på den. Men ju fler filmer jag sett från Top 20, desto mer har jag insett att crowden som betygsätter på IMDB har förvånansvärt bra smak trots allt (i alla fall när filmerna funnits ett par år och ”satt sig” i kulturhistorien), så jag är beredd att bli tagen.

OMDÖME: Fy fan. The Good, The Better, The Western. Det här är så mycket, så bra att endast nyss anspelad film kan vara där och tampas om herren på täppan när det gäller mycket – men attityd, stämning och rå coolhet allra främst. Bronson, Fonda, Robards är en trio att döda för – kanske den tyngsta på en filmduk nånsin.

Det är sant. Dynamik när den liksom trillar på sin spets till perfektion. Inte nog med att karaktärerna är så gjutna det går, utan här får vi även en komplex, smart och isande spännande film ända tills solnedgången. Och det slutar inte där. Vi får till och med ett soundtrack som är lika genrefödande som det är episkt och för evigt förknippat med Bronsons grönt, ständigt kisande ögon. Vi får vackra bilder, vidunderligt härliga relationer och blickar som skär igenom allt – damm, sol och 43 års vidareutveckling av mediet.

Se den, och gör det när du är sugen på någonting riktigt och varaktigt. Fundera på vad du tyckte om Avatar innan för att se hur dessa 43 år ”utvecklat” filmkonsten.

…eller inte.

Till sist: It goes without saying, men jag gör det ändå: som alltid tycks dessa äldre filmer dock alltid ha lite problem med tempot och mindre, oförklarliga hopp i storyn, men det gör nästan ingenting. (-1.0.)

BETYG: 9.0

IMDB-rating: 8.8 (IMDB Top 100 #20)

 

 

/ Filmdagboken

 

CITIZEN KANE (1941)

Publicerat: april 8, 2011 i Review
Etiketter:, ,

DATUM: april 7

REGI: Orson Welles

MANUS: Orson Welles, Herman J. Mankiewicz

SKÅDESPELARE: Orson Welles, Dorothy Comingore, Everett Sloane

SYNOPSIS: ”Following the death of a publishing tycoon, news reporters scramble to discover the meaning of his final utterance.”

BERÄTTELSE: Citizen Kane och Orson Welles är fyra ord kanske mer synonyma med begreppet ”filmhistoria” än några andra. Filmen är verket som håller en plats i denna bransch ingen annan film ens tillnärmelsevis ifrågasätter eller utmanar. Den får stå där för sig självt och på ett sätt symbolisera att innovationer, teknik och smarta lösningar inom berättarkonst är tidlöst och oantastligt. Och jag har inte sett den.

Förväntningarna är så klart väldigt stora. Jag vet att jag kommer att få se unika kamerarörelser, klippningar och scener som är så fiffigt uppbyggda att man inte kan undgå att bli häpen – delar av den har jag nämligen sett i diverse filmkurser. Men räcker det? Måste inte storyn bära något, karaktärerna, dramat? Det är med en återhållsam, vakande, spänning jag tar mig an den.

OMDÖME: Det här är en väldigt speciell film. Den liknar faktiskt inget annat. Och jag kan gladeligen avslöja att storyn och inte minst Kane själv är halva nöjet.

Jag misstänker dock att fascinationen av filmens tekniska briljans långsamt kan tappa sitt värde i förhållande till dagens film och vår framåtsträvande anda. Jag förväntade mig åtminstone ännu mer ur den aspekten. Om än att jag har en enorm respekt för Welles uppfinningsrika, på många håll genialiska, produktion då man sätter den i ett tidsperspektiv, är den ändå inte riktigt där uppe där jag trodde den skulle vara. Men tillsammans med själva tidslinjen och konstruktionen av storyn blir ändå det samlade intrycket att det här är en fantastisk bit histora. Jag har svårt att tänka mig något annat än att Citizen Kane måste förbryllat många när den kom.

Nu till Kane. En underbart komplex men ändå enkel karaktär. En douche av sällan skådad klass. I princip handlar filmen om en mans jakt på att bli älskad, förmögen och mäktig men hur han tappar greppet och idealen på vägen. Allt blir till inget och symbolen är Rosebud. The MacGuffin of MacGuffins.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 8.6 (IMDB Top 100 #37)


/ Filmdagboken

THE PIANIST (2002)

Publicerat: mars 28, 2011 i Review
Etiketter:, , ,

DATUM: mars 28

REGI: Roman Polanski

MANUS: Ronald Harwood, Wladyslaw Szpilman

SKÅDESPELARE: Adrien Brody, Thomas Kretschmann, Frank Finlay

SYNOPSIS:A Polish Jewish musician struggles to survive the destruction of the Warsaw ghetto of World War II.”

BERÄTTELSE: Pianisten. En film jag tills alldeles nyligen förväxlat med eller åtminstone placerat  i samma fack som Den Engelska Patienten – det vill säga filmer som på förhand känts som typiska ”mamma-filmer”, något tråkigt för vuxna. Förmodligen hade det något att göra med att jag endast var runt 13 år då jag kom på den här kategorin och allt som inte var Independence Day eller Jurassic Park fick glatt trängas där i likt packade sillar.

Med ”Patienten” visade det sig sent omsider att jag var fel ute. En bra film, är en bra film, kategorier överflödiga. Chansen att jag känner likadant efter Pianisten är med andra ord betydande. Dessutom får den ju hjälp på traven av orsaker som att den fokuserar kring verkliga händelser och att Polanski regisserar – sånt gillar vi.

OMDÖME: Krig, drama, tragik, musik. Ghettot i Warsawa har mig veterligen inte fått spela huvudrollen i en andra världskrigsfilm förr, detta i en lika viktig som djupt tragisk historia som måste få berättas. Filmen innehåller mycket och gör det mesta imponerande väl. Bäst av allt, tillika filmens ryggmärg, är Polanskis bildspråk och rättframma sätt att hantera det omänskliga i krig och det mänskliga i viljan att överleva.

Historien förstärks också med hjälp av musiken som ett typ av verktyg och som en symbol för det sista, ogreppbara halmstrået av normalitet. Allt framstår så banalt i förhållande – människan är så enkel och kan göra så mycket gott, men i andra änden är det totalt omvänt. Och man hinner känna och tänka så väldigt mycket där emellan.

Se den.

Till sist 1: Szpilman – based on a true story. Då växer alltid en film i mina ögon. Måste kolla upp.

Till sist 2: Brody tror jag är med i varje scen, vilket inte är lika vanligt som man kan tro. Han får liksom bära allt, men ändå inte – bilderna omkring honom gör det istället allt som oftast. Ett klassiskt Polanski-grepp? Måste också kolla upp.

BETYG: 8.5

IMDB-rating: 8.5 (IMDB Top 100 #53)

/Filmdagboken



DATUM: mars 23

REGI: John Huston

MANUS: John Huston, B. Traven

SKÅDESPELARE: Humphrey Bogart, Walter Huston, Tim Holt

SYNOPSIS: Fred C. Dobbs and Bob Curtin, both down on their luck in Tampico, Mexico in 1925, meet up with a grizzled prospector named Howard and decide to join with him in search of gold in the wilds of central Mexico.”

BERÄTTELSE: En av de jag ”missat” på IMDBs Top 100 lista. Fick upp intresset för den efter att ha sett två Bogart-filmer (Casablanca och The Maltese Falcon) på kort tid, i vilka han gör riktigt sköna roller. Så valet var enkelt då jag ändå hade ångan uppe. Undvek att läsa nåt om den i vanlig ordning när det gäller klassiker av denna dignitet. Inte ens synopsisen. Så jag gick in helt utan föraning med en enda förväntan – att Bogart skulle briljera igen.

OMDÖME: Det finns mycket att vinna på att inte veta vad det är man ser. Främst gör det att man är mer iakttagande än vanligt, vilket i sin tur gör att man tar till vara på varje scen – man vet inte när nyckelmomentet kommit, utan det kan vara just nu. Den här filmen utvecklade sig till att bli en äventyrs epic och hela den känslan av att man undrar ”när det händer” fortsätter till the bitter end.

Bogart spelar inte sin mystiska playboy who knows more than you, som brukligt utan här är han en simpel, ärlig man som söker en lucky break. Man får följa tre karaktärers jakt på densamma och det psykologiska spel som sätter fart och förtvinar främst Dobbs (Bogart) person ända in i benen. Den biten är jättebra och det samma gäller själva historien.

Men man känner lite för ofta att det är en film från en svunnen tid, konstiga skådespelarinsatser här och var och dialog som känns lite fjantig samt att man hoppar lite i händelseutvecklingen utan att grundlägga förändringarna tillräckligt. Men det till trots så är det en mycket sevärd film som på ett sätt får känneteckna äventyr och samtidigt snyggt avhandlar vad som händer med de ärligaste av män när de ställs inför frestelser.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 8.5 (IMDB Top 100 #72)