DATUM: maj 4
REGI: Eli Craig
MANUS: Morgan Jurgenson, Eli Craig
SKÅDESPELARE: Tyler Labine, Alan Tudyk, Katrina Bowden
SYNOPSIS: ”Tucker & Dale are on vacation at their dilapidated mountain cabin when they are attacked by a group of preppy college kids.”
FILMVALET: Den här filmen tog den snariga vägen till mig ifrån ingenstans. Där låg en film på första sidan på båda mina (numera 2, tack Jocke…) torrentsidor. Namnet fick mig att förbise den både en och två gånger, men jag hajade till när jag såg ratingen. 7 och över är väl i princip mitt motto, men när det gäller komedi och skräck kan man krypa ner mot 6-6.5. Den här var på 7.7.
Men ett klassiskt steg nummer två i den ädla konstform som kallas filmbrowsing är att granska närmare – en film kan alltid få högt betyg i början för att senare rasa totalt – ju fler som röstat desto bättre. Här låg det över 5,000 (allt över 1,000 så börjar man närma sig någon sorts trovärdighet) så något måste dom gjort rätt. Först efter det tittade jag närmare på postern, genrebeskrivningen och så vidare och insåg att det måste vara något skumt. Här är alltså en spoof-teen-horror-comedy som på något sätt lyckats? Vi kör.
OMDÖME: Det här är ju på många sätt och vis årets Hot Tub Time Machine eller varför inte Hot Rod om man så vill. Låt vara att de två ovan nämnda är rena komedier, men Tucker and Dale är inte långt ifrån på humorfronten. Nej, det jag menar med liknelsen är att den kom från ingenstans, överraskade på alla punkter och egentligen är värd lite erkännande. Med det sagt handlar det inte så mycket om hur bra den här utan mer om hur mycket den tog en på sängen. Vem hade tänkt sig att jag skulle skratta högt, en gång till tårar, till en film som driver med tonårsskräck och hill billies? Inte jag i alla fall.
Men den gör just det. Och varför det funkar är sättet den gör det på. Huvudroller som är enkla att gilla är en sak, överraskande snygg produktion en annan. Men främst att dom leker med en berättarteknik som jag en gång försökt lansera i ett annat forum utan framgång. Det vill säga ”vad händer om man gör filmen från det andra perspektivet, från bad guy-sidan?”. Dem gör det inte fullt ut, men låter det dock vara centralt i narrativet så att det blir ett snyggt grepp som ger filmen dess karaktär.
Jag vill egentligen inte spoila, så jag säger inte så mycket mer – då synopsisen och det jag redan nämnt torde ge dig en anledning att se den ganska omgående – men att du kommer skratta kan jag garantera. Nivån må vara lite låg och blodet ymnigt skvättandes, men varken om man vill se förbi eller omfamna detsamma, tar jag gärna av mig finsmakarhatten, rättar till håret och erkänner att det här är en förvånansvärt sevärd rulle.
BETYG: 7.5
IMDB-rating: 7.7
Filmdagboken 