THE TREE OF LIFE (2011)

Publicerat: maj 29, 2011 i Review
Etiketter:, , ,

DATUM: maj 30

REGI: Terrence Malick

MANUS: Terrence Malick

SKÅDESPELARE: Brad Pitt, Jessica Chastain, Sean Penn

SYNOPSIS: The story centers around a family with three boys in the 1950s. The eldest son witnesses the loss of innocence.”

FILMVALET: Om inte årets, så åtminstone en av vårens allra mest hajpade filmer. Det har tisslats och tasslats om den länge, men det har varit sparsamt med handfast info, allt i hemlighetsmakaren Malicks tradition. Så bubblan har riskerat att explodera om den inte levererar. Men samma bubbla varken imploderade eller exploderade, utan förblev intakt och den gick och vann Guldpalmen i Cannes istället.

Med tanke på tidigare filmer jag sett av den gode Terrence (Tunna Röda Linjen och Days Of Heaven) tror jag mig nu vara säker på vad jag kommer få se. Jag stack ut hakan senast och hyllade honom som en sann auteur – med en behandling av naturen, det naturliga hos människan och en sparsam dialog som ryggmärg. Så jag är redo. Bio på mors dag. Saga var platsen.

OMDÖME: Ambitionen vet inga gränser. Malick greppar här efter så mycket, att ens försöket är värt en stående ovation – att han sedan även lyckas med det, resulterade i alla fall i en spontanapplåd i Sagas Salong 2. Här är pretentionen att omfamna livet självt i ett utförande och en omfattning som liksom gör att samlingsnamnet ”film” blir otillräckligt. Det här är något annat, och kanske bör bedömas därefter.

Berättarstilen känner vi igen, här uppskruvad till max och dragen till sin spets i form av de oändliga klippen, zoomningarna och den utspridda, och ytterst tillfälliga dialogen. Jag kan säga det redan nu, så får vi det överstökat: det är på sina håll för mycket. Alldeles för mycket. Jag sitter och undrar om Malick har tappat det då ytterligare en poänglös inzoomning fokuserar på en tapet, en panorering inte ger oss något nytt och skärmen går till svart för trettionde gången. När man då i samma veva lägger på den obegripligt cheesiga voice-overn – där en viskning med jämna mellanrum levererar till synes slumpartade ord – kan jag inte annat än skruva mig obekvämt djupare ner i stolen.

Men det här är konst. Det får vi inte glömma. Det är som att samla flera konstarter i ett, från opera, teater, tavlor till poesi och fotografi – och den här gången hamnade det på en duk. Den gör sig bra där, men jag tror inte alla är beredda på det. Ser man den som en film så får man sanslöst foto, otroliga skådespelarinsatser, vacker musik och en effektfullt levererad poäng – det kan nog många se. Om man orkar sitta kvar. Om så är fallet så kan man hoppas att folk lyckas njuta av den som något mer och i upplevelsen som då erbjuds, är öppna för att låta sig bli träffad av det vackra, tidlösa och enorma som är liv. Men balansen är hårfin.

Tempot är lågt, fyllscenerna många och ditt intellekt och ditt personliga engagemang sätts på spel. Det blir utmanande, men i slutändan belönande. Malick har, mästerligt nog under resans gång, fått mig att lägga ner sågen (vässad och klar) tryggt i verktygslådan lagom till dess att poängen varsamt styrs in, och det med en enda liten mening. Allt är förlåtet och syftet klarnar. Jag förstår hans uppsåt. Han må vara trägen i sin uppbyggnad, till den grad att man undrar om han underskattar oss som medmänniskor. Men det är trots allt värt det.

Jag kan komma med förslag på vad som skulle kunna göra filmen ”bättre”, eller ”effektivare” (för som film hade den kunnat vara båda delar) men det är inte min plats. Det här är ett konstverk och om Malick hade just det som sin intention så vill jag inte antasta det. Det skulle vara som att tycka att Picasso borde valt blått där han istället målade grönt.

Till sist: Aldrig har jag haft svårare att välja ett betyg, och aldrig har jag heller svängt så mycket under en films gång. Det ligger nog i filmens natur, men det gör det inte enklare.

Till sist 2: En sak är dock säker – Malicks klipparteam har aldrig haft en mer välförtjänt semester än den dom har just nu.

BETYG: 8.0

IMDB-rating: 7.9

/ Filmdagboken

kommentarer
  1. […] THE TREE OF LIFE (2011) […]

  2. […] THE TREE OF LIFE (2011) […]

  3. Igen, fantastiska skådespelarinsatser, fantastisk regi, fantastiskt foto MEN strukturen hör hemma på ett konstgalleri inte i en biograf. Ett fantastiskt konstverk, ja, en fantastisk film? Nej, inte. =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s