DATUM: mars 7
REGI: Alfred Hitchcock
MANUS: Ernest Lehman
SKÅDESPELARE: Cary Grant, Eva Marie Saint, James Mason
SYNOPSIS: ”A hapless New York advertising executive is mistaken for a government agent by a group of foreign spies, and is pursued across the country while he looks for a way to survive.”
BERÄTTELSE: Nr 2 i kvällens Hitchcock Double Feature. Hade inga högre förhoppningar för några dagar sedan faktiskt, efter att Calle bashat den och sagt att jag mycket väl kan vänta med den till sist av mina kvarvarande Top 100-filmer. Men nu efter att ha sett två precis innan så dök dom upp ändå. Undvek att läsa något om den över huvud taget, vilket oftast är en bra grej, men att nästa superlegend – Cary Grant – skulle göra entré, det hade jag koll på. Fundering: hur många Hitchcock-filmer kan man se innan man tappar suget?
OMDÖME: Till att börja med måste jag säga att den här skiljer sig rejält från de övriga två. Den känns mer modern, som filmer görs idag. Cary Grants rollfigur/er påminner väldigt mycket om en George Clooney i Oceans, blandat med en nypa Donald Draper. Lite mer komiska inslag i den här, vilket jag inte var förberedd på, och Grant får stå för många av dem. Ibland tycker jag att han överspelar lite, men som helhet kan man förstå hur han charmade sig igenom film efter film, charmen, egot och naturligheten är hans grej.
En annan sak som skiljde var att ”scopet”, omfattningen på filmen är mycket vidare än både Vertigo och Rear Window. Här är det massvis av statister, ett flertal locations, stora vistas och ett, för tiden, minimalt bruk av back-drops. Jag tycker dock inte att mystiken och spänningen håller rätt Hitchcock-klass, den är mer rättfram. Där man under andra Hitchcock-filmer sitter och funderar över vem som gjort vad och vad allt betyder, ligger istället behållningen i hur det faktiskt ska gå för karaktärerna. Visst har den inslagen som gjort honom så berömd – mord, fel man, hemligheter och en blond kvinna bland annat – men här är det Grants karaktär som engagerar. Och det fungerar rätt bra det också.
Jag satt och funderade stora delar av filmen om varför denna inte gjorts om i modern tappning, kanske med en Clooney eller Matt Damon i huvudrollen. Den skulle bli en kommersiell succé i alla fall, så mycket kan jag säga. Tabu att remaka Hitchcock kanske?
BETYG: 8.0
IMDB-rating: 8.6 (IMDB Top 100 #38)
Filmdagboken 
Sjekk ut navnet ”Saul Bass” .. En designer som har vært veldig viktig for Hitchcock og Kubrick. Hans designs blir kopiert over alt. ”Buried” (2010) og ”Burn After Reading” (2008), for eksempel
[…] FILMVALET: Satt och funderade på vad jag skulle se efter No Strings Attached som hade lite mer tyngd. Av någon undermedveten anledning (kanske såg jag en bild av Alfred eller Shia, vem vet?) kom jag på att det fanns en film som var loosely based on Hitchcocks erkända mästerverk Rear Window. Efter en sekunds eftertanke mindes jag att det var den här och jag kände att det var en perfekt avrundning på påsken. Dels har jag för mig att Marc sagt någon gång att den inte är så kass som man trott och dels så har jag efterlyst Hitchcock-remakes tidigare här på bloggen (North By Northwest). […]