DATUM: mars 12
REGI: Stanley Kubrick
MANUS: Stanley Kubrick, William Makepiece Thackeray
SKÅDESPELARE: Ryan O’Neal, Marisa Berenson, Patrick Magee
SYNOPSIS: ”An Irish rogue wins the heart of a rich widow and assumes her dead husband’s position in 18th Century aristocracy.”
BERÄTTELSE: The Last Kubrick. Lite vemodigt sådär efter att ha sett 2001 och Paths of Glory nyligen och konstaterat att Kubrick är en riktig mästare värdig en plats bland mina favoriter. Det är ju bevisligen så att Kubrick aldrig upprepade sig utan istället överraskade publiken med en ny genre för varje gång han släppte ett nytt verk. Oavsett vad han gav sig på så gjorde han det med en unik stil och med känslan för genren i behåll. Alltid lika framgångsrikt (åtminstone i retrospekt).
Det finns förmodligen dock en anledning att jag inte sett den här förrän nu, men det är inget jag skräms av. Den kommer säkerligen bära hans signatur och det torde vara gott väl. Den här ska tydligen vara hans ”period-piece”. Fungerar det även den här gången?
OMDÖME: Låt mig rensa luften först. Jag tycker inte den känns så ”Kubricksk” att den skall bedömas tillsammans med hans andra verk. Den får istället stå lite för sig självt. Och det gör väldigt stadigt. Anledningen är att den saknar en del av vad som brukar vara signifikativt för Kubrick och då menar jag framför allt psykologin, känslan i det ovissa och att han brukar lämna saker och ting öppet för tolkning. Man brukar få bitar av pusslet lite här och var, men aldrig hela bilden. Som vanligt står dock människan i centrum och dennes resa mot en stor förändring. Men man får här lite för mycket gratis, nästan inga detaljer besparas, och man tappar lite intresse för själva resan.
Den gode Redmond Barry är intressant ändå. Han säger nästan ingenting utan hans aktioner (eller den märkliga berättarrösten) säger det åt honom. Och i hans återhållsamhet döljs det en karaktär man aldrig riktigt lär känna så där får man en nypa av den mystik jag vill åt (eller förväntar mig).
Men så till poängen. Huvudsaken är att den är fantastiskt snygg. Cinematografin och Kubricks framing är helt sanslös. Smink och kostym likaså. Så på ytan är det sammantaget en närmast oöverträffad paketering för genren – och faktum är att det är det som höjer betyget ett snäpp. Den har lite problem med tempot och tenderar att vara händelsefattig i vissa perioder, men det är ett nödvändigt ont för många episka filmer då det gäller att orkestrera det så att key-events kommer igenom desto kraftigare. En omfattande periodfilm är det alla dagar i veckan, och någonting ovanligt vackert att vila ögonen på och lyssna till. Så – mission accomplished.
Till sist 1: Jag undrar, och nu erkänner jag min ytlighet, vad jag tyckt om den om jag inte visste att det var Kubrick som gjort den?
Till sist 2: What’s with the zooms??
BETYG: 8.5
IMDB-rating: 8.1
Filmdagboken 